Barnkalas

Min ipod omformaterades mot min vilja för ca en månad sedan. Otroligt frustrerande, då mängden tid jag använt för att lägga in all musik, tv serier och podcasts jag ville kunna bära runt på, kändes oförlåtlig när allt bara raderats (ca 110 gig).

 

Nu när jag fått börja om med en ren hårddisk, har jag, istället för att gräma mig, tagit tillfället i akt och återuppväckt gammal musik, samt hittat mängder av ny. En gammal bekantskap som rotats fram är Bo Kaspers Orkester. Jag har inte ägnat mig på så där 8 år och det är galet hur mycket kul minnen som gömmer sig i de lite äldre skivorna.


”Vi var glada som ett barnkalas” En klassisk Bo Kasper-strof. Det känns som om det var förbannat länge sedan jag var just så glad. Jag antar att det var ett år sedan då jag hade mitt eget stora barnkalas när jag fyllde 30.

 

Idag hade vi ett annat barnkalas för min 5åring, att se honom hoppa upp och ner av glädje, slita pappret av sina presenter och mosa i sig av maten är en väldigt skön illustration av glädje.

 

Jag avslutar med att visa en bild på efterrätten. Handgjorda glassandwichar med Sias vaniljgräddglass och chocolatechocolatechipcookies. (Jag drömmer mig bort lite till en framtid då jag vinner på triss och köper en egen glassmaskin med kompressor för 10 000 kr och gör egen glass av god kvalité.)

 


Det ÄR INTE glass

Kan vi bara en gång för alla komma överens om att vetesorbet (tapioka eller vad nu stärkelsen är gjord av) inte är glass, speciellt inte om den är smaksatt med rötad granarom. Glass behöver innehålla grädde, tyvärr är det en trend att glassen bara blir värre och värre. Ta GBs Card´or t ex. Maken till skit i lyxförpackning har jag nog aldrig sett. Jag gråter när jag inser att snart vet ingen i den yngre generationen hur riktig glass ska smaka.


Gammalt mjöl i påsen

Jag antar, efter två försök med surdeg, att mitt ekologiska rågmjöl är för gammalt då degarna inte förvandlas till chokladmousse, utan till skiktad äckelsmet. Det kanske inte behöver sägas men båda har åkt i slasken och som tröst plockade jag fram paketet med Manitoba Cream, som stått och väntat på en uppgift. Efter en heldag vid ”baktråget” har jag insett att mjölet är en nästan lika bra uppmuntran som B&Js. Manitoba Cream är ett, troligen importerat, mjöl av vårvete med tillsatser av extra veteprotein och askorbinsyra. Bakkemi när den är som bäst. Ärligt så struntar jag i om mjölet kommer från andra sidan jorden, det här är riktigt roligt. Man får köra degblandaren tills man är säker på att man förstört degen och skapat det förhatliga tuggummitillstånd man får på en vanlig vetedeg man kör för länge, för att istället upptäcka att degen är fantastisk och precis lagom knådad. Jag ska, så snart jag jobbar inne i stan igen, bege mig till ICA och hämta hem fler paket och en baguetteplåt måste nog beställas snart. Efter fyra rejäla satser bröd är tillfredställelsen nära nog total och jag vill tro att det inte är långt kvar tills vi bakat bort fabriksbrödet för alltid ur vårt hem.


Jag äter inte lamm av religösa skäl

Min snart fyraårige son funderar ibland på att bli vegetarian. Jag som är en stolt och lite militant köttätare, har haft flera ideologiska och som det visat sig, religiösa samtal med min son, om kött.

Allt började med hans stora intresse för djur. Han älskar djur, alla djur och speciellt får. Får är söta snälla och gulliga. När han började koppla ihop djuren med maten på tallriken, fick han starka samvetskval. Det stora problemet har dock varit att skinka och kyckling är så gott. När vi mitt i denna process läste om Israels uttåg ur Egypten då flippade han fullständigt. GUD ÄR DUM!! Det var det värsta han hört, Gud sa ju åt alla fäder att ta ett lamm och slakta det. Att det var för att alla förstfödda pojkar i dessa hem skulle överleva och en viktig profetisk bild som pekade på messias spelade inte någon roll. Vad jag en sa för att förklara så kunde inget ändrade på det fruktansvärda att lammen slaktades och på Guds befallning därtill.

Idag har min son accepterat att Gud är kärleksfull, men de är inte överens om lammen. Han vägrar benhårt att äta lamm. Att vi upptäckte svt play och fåret Shaun, har liksom inte hjälpt. Fåren har fått ytterligare plus på sitt konto och barnprogrammet har även hjälpt min son med en annan del av hans köttmoral. Han har nämligen alltid gillat bacon och bacon äter han med rent samvete, för grisar är nämligen väldigt elaka djur, (speciellt i fåret Shaun) så de "förtjänar" att bli bacon. Dessa TV grisar och bacon till raggmunkarna, är min sons enda erfarenheter av grisar (och en och annan skinkskiva) så jag kan ju knappast klandra honom. Nu när det är påsk blir det så underbart komiskt. Min son vägrar att delta i påskfirandet när vi ska äta lamm (det djur som ingen religion ser som orent) för att istället bara vilja äta fläsk.


Bränt bröd skyr elden.

Jag är tokig i bränt bröd. Mitt hårt bakade autolysbröd är farligt och sjukt gott, även när det är gammalt och torrt. Då rostar man det lite för hårt och så blir det ännu farligare och ännu godare. Farligt för att det är bränt så klart. Vi bor ju i landet där allt bränt är farligt. Egentligen är det konstigt att inte livsmedelsverket förbjudit folk att baka eget bröd. Jag fantiserar om att jag verkligen har kunskaperna till att baka riktigt bröd, och tiden, som Johan och Martin. Jag drömmer om att mitt löjligt enkla bröd faktiskt är bakat i en riktig ugn och inte i mitt spruckna lerkärl för kyckling. Lite "solens mat"drömmar och att det finns annat fantastiskt i mitt bageri än mitt brända bröd. Allt smakar underbart, speciellt med nutella på och i. Det fanns en tid då jag tyckte om nutella på allt bröd. Nu mår jag illa om jag har nutella på fabriksbröd. Nutella ska ätas på riktigt bröd, bränt bröd. Den där vidirga bismaken som finns i allt bake off bröd skär sig "en aning" mot nutellan. Man vill även slippa svampigt inkråm. Svampigt inkråm med nutella är som ... är som sur grädde på favorit tårtan eller iskristaller i en Dublin mudslide (Ben&Jerrys absolut bästa). Nutella är värt sitt bröd. Det är föresten allt gott pålägg. Så jag fortsätter drömma och fakear att jag kan baka på riktigt och så har jag satt en rågsur som en liten förhoppning att jag kanske i framtiden lyckas baka fler himmelska bröd som är värd sitt pålägg. Ska skaka min surdeg nu innan jag går och lägger mig och drömmer om bränt bröd.


RSS 2.0