Jag vill aldrig mer tjäna Gud

Jag har träffat människor med en tydlig kallelse. En kvinna jag känner och ser upp till, har varit missionär och barnmorska i Afrika större delen av livet och visste om att det var hennes kallelse före tonåren.

 

Många profeter, kungar och andra bibliska hjältar hade tydliga kallelser och många visste om det.

 

De är förståss de lyckade bland Guds barn. De som har ”listat ut hur man gör”. Resten av frikyrkan får då och då identitetskris av dessa bibliska och samtida exempel på kallelse. Alla letar efter ”principen”, ”vägen” och det ”profetiska ordet”, som stakar ut vilken kallelse och plats lilla jag ska ha.

 

Du kanske tycker att detta är en mognadsfråga, men i församlingar där man har ”väckelsefokus” och gärna talar om att ”vandra i anden” och ”följa Jesus” verkar kallelsen vara något som ibland skär genom generationsgränserna. Alla längtar ju efter att vi vara en stjärna då och då.

 

I många sammanhang där uppmuntran och pepp är självklart från predikstolen, och vittnesbörden är kultur, verkar också jämförelsens förbannelse smyga omkring och lura folk att jagar efter sina kallelser. Frustrationen kanske uppstår när man inte jobbar med drömyrket, eller för att ens jobb helt enkelt inte är heligt nog. Då kommer pastorernas universallösning fram. Uppmuntrande undervisning som sammanfattas bäst med: Tjäna Gud med det du har/där du är. Det låter så bra.

 

Vår första kallelse är naturligtvis att ”tjäna Gud”. Detta betyder olika saker i olika församlingar, men det går alltid ut på at vinna människor, be och läsa bibeln och ge regelbundet. I större församlingar, har jag förstått, är det ofta något som har med vaktande av parkeringsplatser att göra och i mindre församlingar är det städning, sekreterare på församlingsmötena och att koka kyrkkaffe som är att tjäna Gud.

 

Den ”allmänna kallelsen” blir en slags säkerhetsventil för alla som inte har någon tydlig kallelse formulerad/profeterad för sig och ett sätt att lösa alla praktiska behov.

 

Det intressanta här är att pastorer och ledare litar så lite på Gud när det kommer till att leda människor. Vi formulerar så gärna principer och mallar som är förbannat obekväma och sällan är flexibla nog för de verkliga människor som utgör församlingen. Välvilligt menad plikt blir ett verktyg att föra församlingen framåt med.

 

Även när det från scenen och ledarskapet är balanserat, och inte manipulerande, är vi övriga väckelsefanatiker experter på att manipulera varandra. Skuld och skam är en så naturlig del av det kristna livet att ingen reagerar. Så vi biter ihop och blir mer och mer lika Jesus när vi blir bättre och bättre på att ”tjäna Gud”.

 

I föreningslivet utan för kyrkan pratar man om att ”ställa upp”, där betyder det ofta att sälja bingolotter. Vi blir mer lika Jesus när vi säljer lotter på julfesten.

 

Hur man kan mena att vi tjänar Gud när den mesta av frukten vi ser är rutten redan som kart, de vette f...

 

Om alla bara kunde bli lite bättre på att tjäna Gud…

Alla som inte tjänar Gud de verkar ha förlorat den första kärleken och är ljumma.

Alla goda kristna vet ju att ljumma ska vi inte vara för då löper vi risk att bli en gudomlig pizza på golvet i tronsalen.

 

Mitt första löfte till mig själv under den här processen, var att aldrig mer tjäna Gud. Att tala i termer av att tjäna Gud blir ganska löjligt när jag ser vad jag presterat. Det blir liksom lite pretentiöst att tro att det man gör och står för, är i Guds tjänst. Vi älskar att samla på namn, titlar och erövringar, när man börjar tro på sig själv då vill jag inte vara med mer.

 

När ärlighet mot mig själv blivit viktigare för mig än alla heliga ”borden” spelar dessa religiösa tankeövningar om vem jag är i förhållande till Gud mindre roll. Jag vill inte vara historielös, men jag vägrar att vara slav under skam och prestation i min lilla nisch av kristen tro. Jag vill fortfarande lära mig att vara älskad och jag hoppas att det är en bättre kvalité att ha i församlingen än att vara en driven jävla tjänare

för jag vill aldrig mer tjäna Gud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0