Barnkalas

Min ipod omformaterades mot min vilja för ca en månad sedan. Otroligt frustrerande, då mängden tid jag använt för att lägga in all musik, tv serier och podcasts jag ville kunna bära runt på, kändes oförlåtlig när allt bara raderats (ca 110 gig).

 

Nu när jag fått börja om med en ren hårddisk, har jag, istället för att gräma mig, tagit tillfället i akt och återuppväckt gammal musik, samt hittat mängder av ny. En gammal bekantskap som rotats fram är Bo Kaspers Orkester. Jag har inte ägnat mig på så där 8 år och det är galet hur mycket kul minnen som gömmer sig i de lite äldre skivorna.


”Vi var glada som ett barnkalas” En klassisk Bo Kasper-strof. Det känns som om det var förbannat länge sedan jag var just så glad. Jag antar att det var ett år sedan då jag hade mitt eget stora barnkalas när jag fyllde 30.

 

Idag hade vi ett annat barnkalas för min 5åring, att se honom hoppa upp och ner av glädje, slita pappret av sina presenter och mosa i sig av maten är en väldigt skön illustration av glädje.

 

Jag avslutar med att visa en bild på efterrätten. Handgjorda glassandwichar med Sias vaniljgräddglass och chocolatechocolatechipcookies. (Jag drömmer mig bort lite till en framtid då jag vinner på triss och köper en egen glassmaskin med kompressor för 10 000 kr och gör egen glass av god kvalité.)

 


När man vill ta ut skilsmässa

Jag fascineras av hur ord från helt oväntade håll kan vara så träffsäkra. När jag hade en av mina riktigt jobbiga perioder i vintras, snubblade jag över den här videon som satte ord på vad jag kände kring församlingen.

När mattan rycks undan

En process har krashat in i mitt liv och jag sitter hjälplöst kapad och kan bara vänta på att den ska ta slut. Under nästan ett år nu har jag varit säker på två saker, att Gud är god och att jag är frälst, genom Jesu död på korset. Allt annat har ryckts undan och ifrågasatts. Det känns ungefär som att förlora det hus jag bott i, i 13 år även om det råkar vara ett hus av teologi, vanor och tro.

 

Jag har alltid varit en external processor. Allt blir hanterbart och förståligt medan jag pratar om det. Det här året, har jag istället tvingats vara tyst p g a förvirring. Så fort jag försökt formulera mig slutar min tankar att fungera. Det har börjat släppa och jag tänker försöka skriva ner mina tankar, inte som teologisk sanning, men som ett försök att processa vad jag går igenom.


RSS 2.0