Experimentet

När jag funderade på att börja blogga var det dels för att prova en sak, dels för att det är roligt att skriva av sig. Jag tänkte först kalla bloggen för experimentet, för att se lite vad som skulle hända om jag faktiskt skrev ner allt som jag blev arg, upprörd eller passionerad över, ja det som bubblade upp helt enkelt. Ett enskilt ämne att uppröras över kan naturligtvis vara ok, men nu blev det fort dålig eftersmak, som gör sig påmind varje gång jag loggar in på bloggen; och då har jag ändå censurerat ganska hårt vilka inlägg som fått publiceras och ibland skrivit några trevligare inlägg. Det var inte den stora läsarkretsen som påverkat (eftersom det inte finns någon sådan), utan mer att det som jag skriver ändå skriker mycket högre, än om man säger samma sak mellan fyra, sex ögon så där. Man kan säga att det var ett experiment kring min personliga helgelse. Om jag förstärker det jag normalt gör helt vanemässigt, vad händer då? Jag har funderat en hel del på vad som skulle hända med min inre självbild om jag blev filmad dygnet runt ett par veckor och sedan få det visat för mig. Vad jag säger, vad jag gör, hur jag upplevs av andra. Jag vet ju att jag nästintill missbrukar starka och extrema utryck och åsikter; jag älskar att provocera. Ibland tänker jag att det är för att den svenska kulturen är så feg och tyst, att folk inte vågar prata om pengar, politik eller ens sina åsikter, om de inte är helt bekväma eller fulla. Det blir som en sårskorpa jag måste pilla på. Det provocerar mig lite extra när vi har denna fega, tysta och inåtvända kultur i församlingen, det ger mig på nått sätt ett inre rättfärdigande för att peta i det och provocera mina ”syskon” lite extra. Problemet är att jag ibland tappar kärleken till människorna, bakom och då trampar jag på en del tår som faktiskt inte ska skäras bort, utan ska sitta där, på folks fötter. Har jag verkligen rätt att trampa omkring på det här sättet hur som helst? Vad kommer jag undan med bara för att ”jag är så här som person”.

 

Jag får se om den här genomlysningen kan leda till en aning mer försiktighet och vishet (jag skall ju ändå bli trebarnsfar och fylla trettio i sommar; som om min ålder eller antalet barn, repeterat som ett mantra leder till personlig tillväxt och mognad =). Det svåra är bara vad man ska gör med all denna frustration och passion. Hur gör man med kärleksbudskapet när man tycker att Åseglass är vidrigt, men man pratar med någon som tycker om det. Den viktigaste, men mest obekväma frågan är; tycker jag att den goda glassen är godare för att jag får provocera, genom att uttrycka avsky för den äckliga sorten? Jag antar att det är dubbelt. Jag tycker både om njutningen av olika sorters mat, men jag anser även att de som bara ser mat som bränsle, som ibland har bonusen att vara god, kastar bort en av de viktigaste delarna av sitt liv, nämligen att njuta fullt ut. När jag skriver inser jag att det finns ett alter ego här inne som har ett messias komplex (jag skriver alter ego för det blir lite mycket på en gång att erkänna att hela jag har ett messias komplex). Jag vill uppfostra hela världen och om de inte vill uppfostras, kan ju i alla fall en provokation vara ett steg på vägen.

 

Nu ska jag hur som helst försöka vara lite mer personlig och positiv här på bloggen och sluta gnälla om det inte kan göras med kärlek och humor. I interaktion med riktiga människor ute i livet, antar jag att jag nu ska säga att jag ska försöka att i alla fall inte tappa bort kärleken och att jag även ska prova att tänka efter, några extra sekunder innan jag handlar eller talar. Vi får se hur långt det räcker.

 

Har nu misslyckats med min tredje sats surdegsbörd, med väl fungerande surdeg som jag fått av syrran. Ett av experimenten var ändå ätbart med potatis och honung, som jag kalljäste hela natten och bakade ut på morgonen innan jobbet, men det fanns ett och annat att önska. Nu är jag dock trött på att livet hela tiden ger mig skruvbollar och att mitt bröd ständigt tvingas jäsa för lång tid, så jag har satte en vetesurdeg som omväxling och nu ska jag testa lite mindre nyttigt bröd ett tag. Gjorde också galet goda bagels med manitoba cream här om dagen och det blir det mer av vill jag lova. Min fru kunde inte sluta äta upp dem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0