Det som gömms i snö

Det som töms i snö kommer fram... när den smälter. Jag inser att denna underbart snörika vinter, verkat vara så fantastiskt ljus och fin, för att egentligen bara gömma det faktum att hundägare saknar folkvett.

Vi har vant oss vid barmark halva vintern, (ibland hela) och då är det omöjligt att strunta i vad de fyrbenta kräken klämmer ur sig, man tar sitt ansvar med plastpåsen, för att inte behöva stå där med svansen mellan bena när andra promenerar förbi. När man däremot får en vinter med mycket snö, verkar den ha samma inverkan på hussar och mattar som dåligt utvecklad pressfrihet har på en del politiker.

 

 

När jag försiktigt hoppat mellan hundbajset på väg till jobbet den här veckan har jag påmints om hur det var att bo i ”lilla Paris” i Stockholm (läs: på lilla Essingen). Den plats där alla svenska Pariswannabes verkar ha samlats.

När det inte hade regnat på länge var promenaden till 4:ans buss, mer likt att hoppa hage, än en promenad. Jag vet inte om invånarna på lilla Essingen gjort gemensam sak, ett civilolydnadsprojekt för att få Stockholmsstad att importera en sådan där grön bajssugare på hjul från Frankernas rike, eller som fransmännen själva kallar ”mottocrotte”. Att man sprider bajset mitt i sin egen trivselzon verkar inte bekomma varken Parisare, tanter på Lilla Essingen, eller dessa vinteridioter som bor i min hemstad. Jag får väl glädja mig med att vintern är slut nu och att jag inte bor varken i Paris eller på Lilla Essingen längre, så folkvettet kanske kommer tillbaka när temperaturen stiger och snön inte längre finns kvar att gömma sin synd i.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0